Tacksägelsehelg i FN

Nu är jag frisk och tillbaka på praktiken! Men idag är det ganska tomt i och kring FN idag eftersom det var Thanksgiving igår och fredagen blir en sorts inofficiell klämdag. Inte många på kontoret vilket är ganska skönt. Det känns som att det inte förväntas att man presterar så värst mycket idag.

Både för fredens skull men också för en fortsatt lugn helgs skull ber vi också både Nord- och sydkorea att vara återhållsamma med eldgivningen.

Under onsdagen hade ett stort uppbåd journalister samlats utanför säkerhetsrådet som skulle diskutera Peacekeeping och DRK. Det blev ganska stor besvikelse över att säkerhetsrådet inte tagit upp frågan om artilleribeskjutningen i gula havet.

Själv har jag föräldrar på besök och passar på att leda rundvandring i FN.

Trevlig helg!

101,4 graders feber

Idag är jag sängliggande och har inte ens orkat logga in på bloggen för ens nu. Har 101,4 och helt koma i bollen. Jag är inneboende hos en amerikansk familj med rumänsk bakgrund och min sjukdomstillstånd har varit dagens stora höjdpunkt. De vandrar runt här och är så bekymrade och trycker i mig te och kycklingsoppa. Det är rätt skönt att få stå i centrum ibland.

Dagens stora nyhet är att Obama under sitt besök i Indien avslutade med att utlova sitt stöd för en indisk plats i säkerhetsrådet. Man ska dock inte överskatta betydelsen av ett sådant uttalande och jag avser uppdatera det här inlägget när jag inte känner mig som potatismos i huvudet. En reform av FN är inget nytt ämne, och har många kontroversiella vinklar.

Obamas stöd till indisk plats i säkerhetsrådet, läs mer.

CBS

DN

EU och stridsgrupperna, förmågan att använda en förmåga

I Sveriges bästa radioprogram ekots lördagsintervju, med Sveriges bästa journalist Tomas Ramberg, intervjuades idag Sveriges tidigare ÖB Håkan Syrén. Håkan är numera ordförande i EUs militära stab (EUMC) vilket är den högsta militära befattningen inom EU. Rollen innebär att vara rådgivare åt EU:s höge representant för utrikesfrågor och att representera EUMC i kommittén för utrikes och säkerhetspolitik (PSC).

Under intervjun glider frågorna mellan svensk nationell politik och EU-politik, vilket är naturligt i en intervju mellan två svenskar. Håkan får kämpa väl för att hålla EU-hatten på. Men det blir flera gånger svårt eftersom han är relativt ny på sin post och när intervjun kommer in på frågor om den nordiska stridsgruppen (NBG08) går det inte att undvika Håkans tidigare uppdrag som ÖB. Tomas Ramberg håller sig länge kvar vid frågan om nyttan av de europeiska stridsgrupperna då ingen hittills blivit insatt. Särskild ur ett svenskt perspektiv då kostnaden för att upprätta NBG08 blev relativt stor och nyligen kritiserades av riksrevisionen. Nästa svenska stridsgrupp går i beredskap vid årsskiftet.  

Ämnet är ytterst intressant. Varför används inte stridsgrupperna? Så vitt jag vet finns det tre förklarliga skäl till detta. Under intervjun, som svar på frågan varför det saknas politisk vilja att skicka iväg förbanden svarar Håkan att det kan bero på betalningsmekanismerna. Enligt det nuvarande systemet står värdstaten för kostnaden för att upprätta förbandet, som för Sverige räkning kan bli ganska stor. För länder med större försvar, som redan har styrkor av den här storleken blir bördan dock mindre. När insatsen sedan ska skickas tillkommer ytterligare kostnader (för logistik som lagts ut på entreprenad och annat som jag inte känner till, hör gärna av dig om du vet närmare), och eftersom en EU-stridsgrupp är ett militärt instrument för EU att kommendera delas kostnaden mellan EU-staterna. Systemet skapar alltså ett ekonomiskt incitament som motverkar en insats. 

Den andra anledningen är vad styrkan kan uträtta vilket intervjun bara behandlar som hastigast. Kapaciteten måste mätas i flera dimensioner utöver sedvanliga bedömningar om intensiteten på konflikten och storlek på operationsområdet osv. Den första dimensionen är geografisk, där det finns en teoretiskt begränsning för insats på 600mil från Bryssel. Utöver det har styrkan stor kapacitet att verka i olika typer miljöer. Enligt uppgift skulle inte heller 600mils-gränsen ses som huggen i sten. Nästa dimension är hur snabbt styrkan kan sättas in vilket är NBGs starka sida. Den har utvecklats just för att kunna sättas in mycket snabbt och på så sätt skapa utrymme för en fortsatt politiskt beslutsprocess och en vanlig, långsammare styrkegenereringsprocess. Styrkan är nämligen, för att använda ett säkerhetspolitiskt modeord, ett "krishanteringsinstrument". Extremt hett just nu och något alla stora beslutsfattare önskar sig men ingen riktigt vågar använda. Konceptet relaterar också till den tredje dimensionen vilket är styrkans stora begränsning, nämligen uthålligheten. Stridsgruppen är bara anpassad för att skapa just detta andrum för politikerna att besluta om en mera långtgående insats. På pappret skall styrkan kunna befinna sig i området under totalt fyra månader för att sedan ersättas med FN-styrka eller motsvarande. Olika ad-hoc lösningar är inte heller uteslutna. Till exempel att styrkan skulle kvarstanna och ingå i en fortsatt större insats, eller att logistiskt understöd skulle kunna förlänga vistelsen. Men det finns alltså inga färdiga ramar för detta.

Den tredje anledningen är enkel och påvisas i en artikel i Newsweek genom krisen i östra DRC i slutet på 2008. Plötsligt uppstod en kanske inte helt oväntad men snabbt eskalerande hotfull situation där många ansåg att MONUC behövde förstärkas militärt. EU var en aktör som kunde bistå med en sådan förmåga. Plötsligt hade man hittat ett problem som matchade styrkans förmåga men Britterna som då stod för en av två EU-stridsgrupper tvekade då man redan var engagerade i Afghanistan och Irak vilket är det tredje problemet. Stora delar av EU:s militära kapacitet har helt enkelt varit bundet i två svåra konflikter där möjligheten att dra sig ur varit begränsad. Kombinerat med en rädsla för att "fastna" i ytterligare en konflikt genom att engagera en EU-stridsgrupp leder till denna ovilja att utnyttja förmågan.

Har du föresten orkat läsa hela inlägget hittills gratulerar jag dig. Du är uppenbarligen lika nördigt intresserad av detta som jag. Grattis!

Dessa tre svårigheter med tillhörande erfarenheter leder sammantaget till att man bör se över konceptet. Dömda av vår mänsklighet att bedöma framtiden av historien har händelserna på Balkan format stora delar av den fredsbevarande doktrinen. Kriser uppstår fort och förbanden måste snabbt kunna sättas in och när vi väl skaffat den förmågan ställer verkligheten plötsligt andra krav. Jag tänker på den nuvarande debatten om Afghanistan där trycket är större än någonsin på att deklarera ett slutdatum för konflikten (vilket givetvis är absurt egentligen, se skyttedoktorandens blogg). Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det leder till att man från politiskt håll blir betydligt mera försiktig med vilken krutdurk man stoppar fingrarna i. Vad som står i specifikationerna för styrkan kan mycket väl vara rätt, men förlora signifikans när styrkan väl är på plats och ingen rimlig ersättare inte har identifierats. Hur förklarar man för lokalbefolkningen eller för allmänheten, för att inte tala om mediedrevet att det är dags att åka hem nu för att vattnet är slut trots att konflikten fortfarande pågår? 

Kostnaden är ytterst en fråga om politisk vilja vilket inte enkelt åtgärdas genom att förändra konceptet. Kanske är det dock möjligt att ändra formerna för finansiering och lägga upp det på ett sådant sätt att man minimerar incitamenten för att inte utnyttja styrkan när den väl står i beredskap. Kostnaden relaterar också till problemet att flera europeiska länder just nu är engagerade i andra konflikter. Detta är inte internt EU-problem utan två konflikter som behöver hanteras först och främst. 

Svårigheten att utforma instrument som passar för många olika typer av situationer ska inte underskattas. Ibland undrar jag om inte ad-hoc lösningar är det som historiskt fungerat allra bäst. Dra er till minnes den svenska insatsen i Bosnien där svenska förband på relativt kort tid sammansattes och utgjorde en ansenlig styrka större än de i Afghanistan och Bosnien utan att några färdiga mekanismer för detta fanns på plats. Kanske räckte det med vilja? Kanske var det många planeter som stod i rätt position vilket gjorde att allt klaffade.

Hur som börjar tiden nog bli mogen för att revidera konceptet. För att tillföra ett FN-perspektiv kan tilläggas att omvärldens står med avundsjuka ögon och undrar när EU:s välslipade stridsgrupp skall komma till användning. I utvecklingsländerna finner man det konstigt att en så påkostad enhet ska sitta hemma och putsa kängorna när FN kämpar för att hålla näsan över vattnet i flera av sina 15 pågående fredsbevarande insatser. 

Det regnar i New York och Norge är som vanligt bättre än Sverige

När det regnar i New York så regnar det verkligen. Det är inget kvar av mitt paraply sedan tidigare duster med vinden. Det stora som hänt i FN idag är givetvis UNDP:s rapport om mänsklig utveckling. Det är ju inte mitt område men utvecklingsavdelningen närvarade vid presentationen av rapporten idag. Min kommentar är att USA:s placering på en fjärdeplats inte i närheten motsvarar verkligheten. Felet tror jag ligger i att för stor vikt läggs vid ekonomiska variabler som inte motsvarar den amerikanska ekonomin på ett bra sätt.

I praktikantrummet har diskussionen mest handlat om huruvida det verkligen är bättre att bo i Norge än i Sverige. Några driver linjen att Norge ju är skittråkigt! Ingen kultur och inget bra uteliv, varför skulle man vilja bo där? Underhållning är subjektivt, men kanske UNDP borde inkludera någon rolighetsvariabel. Vad sägs om antal militärhistoriska museer och kaféer där kaffet inte kostar mer än $1 koppen. Det skulle hålla mig lycklig. Läs mer i DN.

Representationen har med spänning följt händelseutvecklingen kring boken om kungen. Jag inbillar mig att jag måste för tjänstens skull. Ämnet kan dyka upp under vilken affärslunch som helst och då gäller det att vara insatt. Eller så är det bara snaskigt. Som tjänstemän är vi givetvis oberoende och har ingen åsikt i frågan.

Idag har det också hållits debatt om Afghanistanresolutionen i generalförsamlingen. Resolutionen är inte bindande på samma sätt som en resolution från säkerhetsrådet men håller ändå en politisk tyngd. Den motsvarar i någon mån det internationella samfundets syn på Afghanistankonflikten. Själv har jag inte hunnit vara på plats men ser fram emot att läsa den interna rapporten från debatten imorgon.

Börsen har iaf. gått bra. Känns bra att fondandelarna i månadssparandet precis var köpta innan uppgången. Och dollarn sjönk ytterligare tack vare FEDs besked om 600 miljarder i lån till den amerikanska statskassan. När blir det lönsamt att ta hem en bil från staterna? Är det någon som vill sponsra med lite krediter?

Sov så gott!

Svensk utrikespolitik enligt Carl Bildt: extended version

Sparkar in en öppen dörr igen, ekots lördagsintervju från 30 oktober med Carl Bildt. Mycket intressant!

Ekots lördagsintervju med Carl Bildt

Våldtäkten som symptom på ett större problem

Jag fick ett tips på läsvärd artikel som relaterar till det jag arbetat med den senaste tiden. Två forskare från uppsala kritiserar hur vi tolkar och angriper problemet med sexuellt våld i konflikter. Jag tycker mig känna igen problematiken man beskriver som återkommande inom många områden. Man identifierar först ett problem, dvs. sexuellt våld i konflikter och börjar därefter leta efter lösningar utan att först studera problemet närmare. På så sätt ges valfriheten att välja problem utifrån vilka lösningar man vill tillämpa, eller har kapacitet att tillämpa. Det större strukturella problemet som Stern och Eriksson Baaz diskuterar är givetvis dyrare och svårare.

Varken stater eller biståndsorganisationer är särskilt pigga på att ge sig kast med dyra och svåra problem. Att fylla oändliga hål med pengar är inget som drar väljare och långsiktigthet är inget som genererar givare. Det är billigare att hålla seminarier och dela ut flygblad än att på riktigt bygga upp den kongolesiska staden.

Men det finns hopp! Min uppfattning är att det finns många som är medvetna om att våldtäkterna bara är symptom på ett mycket större problem. Jag hörde Alain Le Roy, chef på FN:s Department of Peacekeeping Operations säga att de bästa ni kan göra för att hjälpa kvinnorna i DRC är att ge mig helikoptrar. (Här är hans öppningsanförande där han beskriver läget för FN:s fredsbevarande insatser just nu) Helikoptrar är en avgörande faktor för att över huvudtaget bedriva en fredsbevarande insats. En fredsbevarande insats är sin tur grunden till en fredsbyggande insats där rättstatsprinciper och mänskliga rättigheter kan verka.

Det finns också en stor förståelse inom FN-systemet för att kvinnan inte bara är offer i konflikter. Alla vet att kvinnor spelar en viktig roll i att mäkla fred, bevara fred och bygga fred. Alla vet också att större andel kvinnliga soldater, poliser och civil personal leder till ökad säkerhet för kvinnor och män genom en förändrad bild av kvinnors roll i samhället. Viktigast av allt är kanske ändå att tillse att kvinnor får chansen att vara ledare. Jag tror det ger en oerhört stark signal till underställda och samhället i stort.

Men det räcker inte att veta, vi behöver resurser. Och det är en gammal sanning i biståndsvärlden att det är omöjligt att ragga bidrag för långsiktig samhälls förändring. Det som funkar är barn och kvinnor som lider. Så enkelt är det. En vilja finns att skapa en hållbar fred i DRC, men tyvärr är det lättast att få stöd genom att uppmärksamma de detaljer som vi uppfattar som mest hemska. Det gäller nog för fler konflikter än DRC.

Den forskning som Stern och Eriksson Baaz bedriver tror jag kan bidra på väldigt många sätt. Viktigast är kanske att sådan forskning på lång sikt kan ändra hur vi ser på kvinnors roll och hur vilka lösningar väljer att arbeta med. Men tills dess får dom, som vi, och som alla i FN redan vet, vänta på att den stora tunga arken som kallas internationella samfundet lycka vända riktning och få vind i seglen.

För den som är student och har tillgång till akademiska databaser rekommenderar jag deras artikel från 2009. Den gav mig ett helt nytt perspektiv på våldtäkter i konflikter.

Eriksson Baaz, Maria & Stern, Maria, 2009, “Why do Soldiers Rape? Masculinity, Violence and Sexuality in the Armed Forces in the Congo”, in International Studies Quaterly. (2009) 53, 495-518

En kortare artikel finns tillgänglig via SIDA
I Sveriges Radio

Politiker med slagträn i New York

Idag är det val till kongressen samt guvernörsval i USA. Tydligen brukar detta vara en ganska lågmält historia då amerikanerna inte orkar bry sig så länge det ínte presidentposten som står på spel Det kanske är för att jag är på plats som jag upplever att valet är mer betydelsefullt i år, men det har verkligen varit häftig debatt. Jag tror att det är tack vare finnanskrisens efterdyningar och Obamas impopulära reformer. En riktig amerikan gillar inte att betala skatt till en universiell sjukvård för alla eftersom det skulle begränsa individens frihet. I stället tycker dom om att betala för en dyr privat sjukvårdsförsäkring som bekostar ett kostnadsinnefektivt sjukvårdssystem. På vägen ska pengarna även räcka till att täcka kostnaderna för försäkringsbolagens börspekulationer, de flådiga skyskraporna på Manhattan, gigantiska vinster och läkarnas avbetalningar på sommarhuset i Beverly Hills (läkare har extremt höga löner i USA). Det ger mer frihet för pengarna enligt många amerikaner; särskilt de som har minimilön på $8 i timmen och inte har råd med sjukförsäkring tycker att det är en extra dum idé med allmän sjukvård på bekostnad av "frihet".

Nu har sjukvårdshatarna fått vatten på sin kvarn eftersom Obama, under sina två år som president, inte vänt den totala katastrofeknomin som republikanerna efterlämnade sig. En folkrörelse som kallar sig Tea Party-rörelsen har börjat sprida sig över landet och lyckats nominera flera kandidater i olika delstater. Plötsligt är det poplärare en aldrig förr att kandidera med bibliska budskap som att homosexualiltet är synd, sexualundervisning leder barn vilse, jorden skapades för 6000 år sedan, alla muslimer är terrorister med en släng av "skatt är stöld" och mer pengar till försvaret. Allt smetas in en en härlig röra av "make America American again".

I NY är det en framgångsrik affärsman vid namn Carl Paladino som planerar att "go to Albany with a baseball bat and clean up the economy" (Albany är huvudstaden i New York State). En miniräknare hade kanske varit att föredra men det ger liksom inte samma slagkraftiga budskap.. Förutom de något vettigare kandidaterna från det demokratiska partiet konkurrerar han också mot "the rent is to damn high-guy", en pastors-predikande malcolm X-typ som gjort succe på YouTube med 4,5 mijoner visningar. Stackars amerkaner vars vardag präglas av detta spektakel. Men för oss utomstående är det skönt att veta att Amerika är och förblir det Amerika som fortsätter förvåna och häpna oss rekordeliga nordbor där vi lever under i förtryck av skatter och sociala skyddsnät.

Jan-Joel Anderson intervjuas idag i DN om det amerikanska valet. Han är forskare på Utrikespolitiska institutet som husear i samma lokaler som Försvarshögskolan. Han brukar ofta gästspela i utbildningen och ha låter iaf väldigt kunnig när han talar.

SvD - Bra kort artikel
SvD - Debattartikel
DN - Intervju med Jan-Joel
Time Magazine - Bättre artikel

Efter stormen kommer lugnet

Efter stormen kommer lugnet, eller var det solskenet efter regnet? Arbetsbördan har varit påtaglig under tid men avtog nu tvärt. Under en månad byggdes stämningen och förväntningarna upp kring säkerhetsrådets tioårsjubileum av den historiska resolutionen 1325 om kvinnor, fred och säkerhet (även känt som kvinnor, fred och enhörningar). Slutprodukten för Sveriges räkning blev en massiv rapport till departementet hemma och ett anförande från statsekreteraren för utrikesfrågor Frank Belfrage.

Med viss stolthet vill jag påpeka att hans anförande till stora delar är ett resultat av mitt arbete under många sena kvällar framför datorn. Är det någon som bryr sig? Man kan ju alltid hoppas.. Jag tror på diplomatin! Kanske inte lika många som brydde sig om Armeniens anförande som hölls ca 22.30 som talare nummer 87 (mötet började klockan 10.00 med uppehåll för lunch.

Samtidigt utspelade sig en allmän debatt i generalförsamlingen om fredsbevarande insatser i alla dess aspekter. En festlig tillställning som varade i fyra dagar och gav möjlighet för alla att säga sitt om FN:s fredsbevarande insatser. Något som också resulterade i en rapport hemåt modell större. Även om vi försökte smalna av den så mycket det bara gick.

$55 och en storlek för små, har tjänat mig väl under 1,5 år.

Som ett bevis på hur hårt jag arbetat bifogas en bild på mina skor vilka påminner om en viss Cornelius-visa. Det går hårt till på FN-reppen helt enkelt. De gamla trotjänarna får nu ge vika för ett par reserver som jag använde två gånger år 2002 och fick skav av. Dessutom har de en het 90-tals look med stora kanter och passar bra till jeans med drakbroderier på. Kul.

Fonderna går iaf bra. Kanske man skulle belöna sig med ett par riktiga läckra Wall Street-dojor? Såg den nya Wall Street-filmen igår och var ganska besviken. Den handlade om allting och därmed ingenting. Trist, men det är ju så det brukar vara.

Detta blev ett väldigt allmänt inlägg, det behövs också men jag ska ge mig tid att skriva lite flera reportage om FN och vad som är aktuellt. Britterna har nu tagit över ordförandeskapet i säkerhetsrådet och det väntas bli mycket Sudan i November.

Ha en fortsatt trevlig vecka!

Höst i New York

Höst och Halloween i New York. Jag har upptäckt norra delen av staden. Drog upp till 110 gatan och där restaurangen som syns i Sienfeld finns. Promenerade runt lite längs Riverside och insåg att detta är ett New York jag faktiskt gillar. Man tröttnar liksom på att armbåga sig fram på femte avenyn efter någon vecka. Dessutom har börjar jag få panik efter natur! Bara att man kan ta en promenad runt årstaviken hemma är guld värt inser jag nu. Betongdjungel får så att säga en annan betydelse när en "park" kan bestå helt av asfalt. Det har för övrigt varit Halloween, något som tas på stort alvar. Man köper en svindyr färdig kostym, super sig packad och drar ut på stan och försöker ragga på likasinnade. Stålmannen var sjukt het på Captain America i tunnelbanan igår på väg hem.

Här är ett par bilder från Riverside.

Viktig lärdom nummer ett

Praktik är det nyttigaste man kan göra som student! Att göra praktik är en karatekurs i arbetsplatsens verklighet. Listan av lärdomar kan göras lång men en slutsats som är extra tydlig vill jag dela med mig av.

Alla dokument som du skickar, oavsett upphovsman är du ansvarig för!

Det spelar ingen roll om du bara vidarebefodrar någon annans produkt. Upphovsmannen är oviktig, det är budbäraren som bär ansvaret för innehållet. Det spelar ingen roll om den som skrivit det är din chef, din chefs chef eller chefen för hela departementet. Det kan tyckas orättvist, men så är det.

Värden är orättvis, men det finns två sätt att bemöta orättvisan. Att gnälla om den eller hantera den. Jag har gnällt mycket, men börjar gå mot att hantera den. Vi får väl se vad som lönar sig.

Tack gud för att jag får göra praktik och göra alla misstag nu!

Sitter fast i sakerhetsradet

Sitter i sakerhetsradet och har just lyssnat pa statssekreterare Frank Belfrage framfora Sveriges anforande i samband med 10-ars jubileumet av resolution 1325. Nu ar det bara ett femtiotal anforanden kvar.. Det blir en lang kvall och jag angrar bittert att jag inte tankte pa att stoppa ner en macka i portfoljen. Overlevnadsovning i kontorsmiljo, synd att tillganlig foda fran vaxtriket ar begransat till mogglet i heltackningsmattan. Far val gora som den georgiske presidenten Saakashvili och kaka upp slipsen om det krisar.

Sveriges utrikespolitik, enligt Carl Bildt

Den som är intresserad av Svensk utrikespolitik har säkert redan uppmärksammat sveriges radios intervju med Carl Bildt, men för säkerhets skull lägger jag upp en länk.

Notera upplägget på intervjun. Bildt berättar egentligen för reportern hur värden fungerar, det kritiska frågorna börjar inte för ens i slutet av intervjun. Det leder visserligen till en sansad och intressant intervju men man kan fråga sig varför. Är det på grund av Bildts auktoritet på området?


SR intervju med Carl Bildt

14 snittar blir en middag

Mingel hos ambassadören. Hela den svenska FN-diasporan plus ett antal riksdagsledamöter från utrikesutskottet var alla hembjudna till ambassadörens residens. Inte han jag äta någon middag utan rusade dit på tom mage efter att ha färdigställt min näst sista rapport för dagen. Som tur var var det ingen brist på snittar så jag och en representant från FN-förbundens paraply-organisation som också missat middagen passade på att äta oss halvmätta skandinaviska lax- och räkanrättningar.

Våningen var för övrigt ruskigt fin.. Sverige köpte den på 60-talet och sett till avkastningen är det nog den bästa investeringen den svenska utrikesförvaltningen någonsin gjort.

Dags att sova.. imorgon är det 10-års jubileum för resolution 1325. ca 80 talare på listan och Hillary är bland de första fem.

Sov gott

Mer om den fredsbevarande insatsen i Somalia AMISOM

Såg att SvD uppmärksammade konflikten i Somalia häromdagen. Ett ämne som diskuteras frekvent i FN. Just nu pågår en fredsbevarande insats i Somalia som genomförs av Afrikanska Unionen men som sponsras FN. National Public Radio (NPR) hade en mycket bra serie reportage gjorda på plats som rekomenderas för den som är mer intresserad.

Förhoppningsvis hinner jag skriva mera om AMISOM senare i veckan.

NPR - Peacekeepers, Islamists Battle for the Soul of Somalia

NPR - Building an army in Somalia, Teaching It to Fight

NPR - After Two Decades of War, Somalia is Still Struggling

Senaste trenden i Brooklyn

Jag minns bilderna från min barndoms skogspromenader med äggmackor och en barntermos nerpackad i en ljusblå liten kånken-ryggsäck. Den var en symbol i den cykelkorgstäta vänsterförorten till Stockholm jag växte upp i, en symbol som består än idag. Döm därav min glada förvåning när jag på en hemmafest i Brooklyn ser en kånken ligga slängd i en soffa. Vem är svensken?

Nej, det fanns ingen svensk på festen. Tydligen är kånken den senaste väsktrenden i  hipsterparadiset Williamsburg, Brooklyn. Fjällräven har en butik i SoHo och kränger skäggig svensk skogsmullekänsla. 

Starkare stöd för Afghanistaninsats i Norge än i Sverige?

Svenska folkets stöd till ISAF diskuteras nu intensivt på bloggar och i media. Jag avstår från att själv ge mig in i argumentationen denna gången utan tänkte snegla lite västerut mot våra lustiga grannar som redan är NATO-medlemmar. Igår lunchade jag med min norske kollega Andreas, han kommer från den norska militärhögskolan och handleds precis som jag av militärrådgivaren vid sin delegation.

Afghanistan är lika aktuellt i Norge som i Sverige och under sommaren dog fyra norska soldater i en vägbomb. Men enligt Andreas har sådana händelser bara stärkt stödet för den norska arméns närvaro. Många förväntade sig ett sviktande stöd efter den senaste norska förlusten men icke. 

Jag gjorde ett försök att hitta debattartiklar i norska medier med halvdant resultat. VG en av Norges största tidningar hade inga debatt-artiklar om Afghanistan, men inte heller några nyhetsartiklar med tydligt negativ prägel. En debattartikel i norska dagbladet, skriven av en norsk officer argumenterar för öppenhet om den norska militära verksamheten i Afghanistan. En annan diskuterar hur norska soldaters uppträdande förändras, från fredsbevarare i blå basker till hårdhudade stridande soldater. Krigskulturen och glorifieringen av livet som soldat tycks vara det som uppmärksammats även i denna artikel. I övrigt diskuteras strategi, och hur man ska koordinera politiska och militära insatser. En artikel är nyanserat kritisk och diskuterar hur man bäst försvarar mänskliga rättigheter.

Däremot har man noterat att Svenskarna vill ut ur Afghanistan.

Detta var en ytterst kort sökning i norska tidningar, men det första intrycket är att min norske kollega tycks  ha rätt. Stödet för Afghanistan-insatsen sviktar inte i Norge på samma sätt som i Sverige. Nästa steg är ju att fundera över vad anledningen till detta är. Vet vi något som inte dom vet; eller tvärt om? Är det att de redan är medlemmar i NATO och därför inte skyr sammankopplingen till USA? Eller har man en annan syn på försvaret? Om någon har ett bra svar kan ni väl skreva en kommentar.

Wiseman har för övrigt skrivet en kort blogg-post om just stödet för insatsen.

Nu är det dags att ha en trevlig lördag i det vackra vädret!

Quinoans eller kycklingens år, det är frågan..

Tyvärr finns ingen länk att styrka vad jag nu säger. Men Bolivia driver just nu en resolution i generalförsamlingen för att utnämna Quinoans år! Med röven och en bit krita kan man lista ut att Bolivia är storproducent av Quinoa.. Chile (som antagligen inte producerar lika mycket Quinoa) ville inte vara sämre och har nu börjat söka stöd för kycklingens år!

Min fråga är om det är jordbruksdepartementet eller utrikesdepartementet som kommer driva Sveriges ståndpunkt i generalförsamlingen? Vilken minister får flyga regeringsplanet till JFK? Vem skriver talet? Säkerligen rådet stor fejd om ägarskapet av frågan mellan Calle och Eskil.

Det finns en rättslig grund för den svenska insatsen i Afghanistan

Egentligen har jag inte tid att kommentera detta just nu då jag har en rapport att skriva. Men detta får inte gå oemotsagt. En person vid namn Stefan Lindgren, en tyckare vars ända kända kvalifikation för att uttala sig i Afghanistan-frågan är att denne äger domänen Afghanistan.nu. Han hävdar i dagens SvD att det inte finns någon rättslig grund för "kriget" i Aghanistan. Det är dagens halvaste sanning. Kriget, Operation Enduring Freedom är baserat på en diskutabel juridisk grund, det är sant. Sverige deltar dock inte i Operation Enduring Freedom.

Därefter försöker sig Lindgren på ett argument kring en inbjudan från Afghanistans regering. Jag har inte heller sett denna inbjudan och målsättningen är att alla internationella insatser skall genomföras på inbjudan av "värdlandet". Nu är det emellertid så att FNs säkerhetsråd har givit sitt medgivande till insatsen. Enligt FN-stadgan har säkerhetsrådet rätten att stifta internationell lag. Således är säkerhetsrådets resolutioner  internationell rätt. Detta fastslås i FN-stadgans kapitel 7, artikel 41.

Säkerhetsrådet godkände senast i förra veckan en förlängning av ISAFs mandat i resolution 1943. Så det råder ingen tvekan om att det finns en folkrättslig grund Sveriges insats. För den som tycker det låter intressant med folkrätt rekomenderar jag verkligen Försvarshögskolans 30-poängs kurs med namnet "folkrätt i kris och konflikt". Den ger en väldigt bra grund folkrätt och det är i särklass den kurs jag haft mest praktisk nytta av under min tid i FN.

Det är viktigt att debatten handlar om rätt saker, ämnet är väldigt hett just nu det är förståeligt att alla vill "vinna". Motivet borde inte vara att besegra den andra sidans argument utan att söka sanningen. Frågan om Sverige ska stanna är inte av juridisk karaktär, den handlar om en myriad av olika problem, den handlar om mycket svåra politiska och militära bedömningar och den handlar om grundläggande värden som ställs mot varandra.

Låt debatten återgå till den verkliga substansen i frågan!

En doktorand som funderar har aldrig skadat

En tidigare klasskamrat till mig från Försvarshögskolan har nu startat en blogg som jag vill passa på att tipsa om. Han doktorerar i krigsvetenskap och studerar konflikten i Afghanistan, den hetaste potatisen i svensk säkerhetspolitik just nu. Jag tror att han kan tillföra ett intressant, systematiskt perspektiv. Ska man bli professor, borde man ju rimligtvis att ha tid att tänka betydligt mera än skribenter och allehanda yrkes-tyckare.

Mycket nöje!

En doktorand funderar

the Grind

Det är synd att jag inte hunnit skriva något på sista tiden. Det är helt enkelt för mycket att göra på praktiken! Passar jag iaf på att lägga upp några bilder jag tog medan jag väntar på ett viktigt mail. Har helt enkelt blivit en riktigt knegare. Går upp, äter frulle, knegar till lunch, skopar i mig lite grekiskt, knegar till mörkrets inbrott, hem och somna på soffan. Groundhog day! Orkade iaf ta några bilder häromdagen.. mycket nöje!

Gatan jag bor på. Om det är någon som känner igen den så kanske det är därför att Spindelmannen springer på den i den första av filmerna. Han bodde som bekant i Queens

Queens boulevard. Precis som Peter Parker går jag här varje morgon till tunnebanestationen 40 St street and Lowery för att ta mig in till den stora staden.

The 7 train mot Time Square

FN-insats i Sudan?

I ärlighetens namn, jag läser inte Sudan Tribune särskilt regelbundet, men med tanke på läget i Sudan kanske man borde göra det. Vem som ligger bakom tidningen är dock oklart. Kanske är det bara jag som är obildad som inte känner till Sudan Tribune, men jag tycker man ska ha en viss skepsism inför nättidningar med okänd upphovsman som man inte känner till.

Nu till substansen. Bakgrunden är att det skall hållas en omröstning i Sudan i början av nästa år om en delning av landet. Representanter från FNs säkerhetsråd följer utvecklingen och genomförde i Oktober ett besök i landet lett av USAs FN-ambassadör Susan Rice. Under detta möte begärde södra Sudans president Salva Kiir (han är vice president i Sudan och president i semiregeringen i södra Sudan) FN-trupper till gränsen mellan södra och norra Sudan. Nu finns det redan FN-trupp i Sudan, men inte med huvuduppgift att bevaka gränsen mellan norr och söder. Några dagar senare uttryckte Mr Le Roy, chef för DPKO (Department of Peacekeeping Operations) att FN skulle flytta trupp till olika "hot-spots" längs med gränsen när valet närmar sig. Regeringen i norra Sudan, ledd av Al-Bashir började inte direkt jubla över det beskedet, i stället varnar man FN för en sådan åtgärd.

Ordväxlingen mellan FN, Södra och norra Sudan fortsätter. Även USA är en viktig spelare och Obama har utlovat morötter om man ansvarsfullt arbetar mot fred, och piska om parterna inte följer sina åtaganden på ett fredligt sätt.

Det kan vara värt att hålla ett öga på Sudan Tribune under de kommande månaderna för att bilda sig en uppfattning om de möjliga konsekvenserna av omröstningen nästa år.

Thirteen days, bästa statsvetarfilmen

Kan bara konstatera att Thirteen days är sjukt bra! Det är helt enkelt den mest spännande händelsen i modern politisk historia, extremt bra porträtterad. Detaljerna är noggrant bevarade från den verkliga händelsen. Många av de uttalandena JFK gör i filmen är exakt vad han sa i verkligheten.  

I detta fallet är filmen bättre än boken, trots det är boken min favorit. Essence of Decision är den mest detaljerade skildringen jag känner till av Kubakrisen. En bok varje statsvetare bör ha läst. Man känner riktigt inspirationen till att arbeta för fred. Ibland behöver man bli påmind om hur nära kärnvapenkriget var och fortfarande är för tända glöden och kontrolläsa några nedrustningsresolutioner på måndag.

Flygfoto av en sovjetisk missilbas på Kuba

JFK och Secretary of Defence, Robert McNamara

The excecutive committee, ExCom

JFK och Robert Kennedy överlägger enskildt

JFK och den sovjetiska ambassadören Gromyko. Kennedy avslöjar inte vetskapen om vapnen under detta personliga möte i vita huset.

USAs FN-ambassadör Adlai Stevenson visar upp flygfoton för FNs säkerhetsråd som bevisning för de sovjetiska vapnens existens på Kuba.

Att leva i New York

På sista tiden har det blivit lite väl seriöst här i bloggen. Mycket samhällsdebatt och lite underhållning. Efter klagomål från vänner och bekanta har jag insett att min transformering till en Carl Bildt-kopia inte bara har fördelar med sig. Därför passade jag på att ta lite bilder idag när jag var och fikade med en kompis, för att ge lite NY-känsla till bloggen.

Typiskt NYC. Man vet aldrig om man kommer dit man ska. Plötsligt har dom stängt av ett tunnelbanespår. Söndagar är särskilt hårt ansatta.

Gatan heter St Marks Place och är proppad med små mysiga restauranger, mycket asiatiskt. Alla dagar i veckan, men särskilt fredag, lördag myllrar det av studenter från NYU och andra hipsters.

Restauranger i två plan, ganska udda.

Nu ska jag slappna av med lite Söndagsfilm. En statsvetarklassiker som innehåller iaf en scen från FN har jag för mig. 13 dagar med Kevin Costner i huvudrollen. Kubakrisen i modern tolkning från år 2000. Perfekt, allmänbildande nörd-film.

Sov gott!

Förändingar i säkerhetsrådets förnyade mandat för ISAF

Sveriges deltagande i ISAF är en het potatis, inte minst med det extremt förändrade säkerhetsläget som nu råder. Jag avstår från att ta ställning i den svenska insatsens vara eller icke vara, men jag konstaterar att det är en väldigt komplicerad fråga på många plan. Den rymmer flera dimensioner, en politisk strategisk fråga, en värdefråga om solidaritet till Afghanistans folk och en fråga om svenska soldaters liv och hälsa. Dessutom finns det kostnader att tänka på och i vilken insats svenska förband kan ge störst verkan. Utöver detta, som ett mörkt moln hänger frågan om det går att lösa situationen militärt. Vänstern tycker inte det, alliansen är för, försvaret tror på sin egen förmåga och Afghanistankommittén förordar någonting mitt emellan. Ibland medges lite medieutrymme åt eller annan forskare som ger en svårtolkad nyanserad bild. Och ibland tillåts någon säljare på en IT-firma i Upplands Väsby som tjänstgjorde i Bosnien på 90-talet yttra sig som "expert" på svensk konflikthantering. Jag väljer att vara extremt kritiskt till den som anser sig ha ett tydligt svar.

Självklart är det viktigt att diskutera svensk trupps närvaro i Afghanistan. Men det jag tyvärr tycker mig se att vi glömmer att Sveriges deltagande är en mycket liten del i en betydligt större insats, även om man på högre politisk nivå ibland lyfter diskussionen till den internationella arenan. Sverige har internationella åtaganden och skyldigheter. Vi bestämmer själva om vi vill stanna i Afghanistan men som samarbetspartner i det internationella samfundet har vi också ett ansvar att samarbeta. Därför är det positiv att Robert Egnell, forskare på försvarshögskolan diskuterar just den internationella aspekten på Afghanistanfrågan.

Försvarsminister Sten Tolgfors noterade häromdagen säkerhetsrådets förnyade mandat för ISAF. Han påpekar en viktig faktor, att det finns ett FN-mandat för insatsen vilket ofta glöms bort i debatten. Däremot har han inte rätt i att FN är beroende av organisationer så som EU och NATO för att bistå med trupp till dessa insatser. I vissa fall överlåts genomförandet av insatsen till en regional organisation som EU, AU eller NATO. Men FN-genomför också egna insatser och har en organisation för att leda dessa. Dessa insatser är då beroende av trupp från FNs medlemsstater men insatsen är fortfarande en FN-ledd insats. Ett exempel på en sådan insats som Sverige deltagit i är UNMIL i Liberia.

FNs säkerhetsråd är en av de viktigaste aktörerna i sammanhanget internationell fred och säkerhet. Rent juridiskt den allra viktigaste. Rent politiskt kan man säga att säkerhetsrådets vilja är den minsta gemensamma nämnaren av de permanenta fem medlemmarna och övriga valda medlemmar. Vad anser då säkerhetsrådet om situationen i Afghanistan?

Jag gjorde en snabb jämförelse av säkerhetsrådsmandatet för ISAF mellan 2009 och 2010. Resultatet ger en indikation på vad säkerhetsrådet anser är prioriterat för ISAF. Den innehåller faktiskt en del förändringar och kan man kan tydligt urskilja tre trender.

1. Tydligt stöd åt Kabulkonferensen beslut.
2. Tonvikt på att vikten av kampen mot av korruption och narkotikaproduktion.
3. Ett ökat ansvar på Afghanistan att ta eget ansvar för säkerheten i landet.

Dessa tre trender har uttrycks på flera ställen i texten utgör den röda tråden i förändringarna. Se följande nya avsnitt:

"Recognizing the commitment by the international community to support the phased transition to full Afghan responsibility for security including through the establishment of the Joint Afghan NATO Inteqal “Transition” Board to determine mutually agreed criteria to commence the Transition process, and the imperative for the international community to continue to train, mentor and partner with the Afghan National Security Forces in order to support the international and Afghan objective for Afghan National Security Forces leadership on military and civilian police operations by the end of 2014."

Här syns  fokus på internationella samfundets roll att främst träna och stödja de nationella styrkorna. Man betonar också särskilt att Afghanistan ska ha ett nationellt ansvar för säkerheten år 2014. Notera att det inte betyder att all utländsk trupp skall ha lämnat landet tills dess, snarare tvärt om. Meningen innebär också motsatsen, att utländsk trupp har fortsatt ledaransvar för säkerheten fram tills dess.

Det finns också ett par ytterligare intressanta nya stycken var av ett rör ISAFs taktik. Säkerhetsrådet uttrycker att man är bekymrade över de civila som dött. Man uttrycker visserligen att talibanerna är den främsta orsaken men inte uteslutande. Anledningen till att det är intressant är helt enkelt att det utgör en kritik mot de amerikanska trupperna. USA har ju som bekant veto i säkerhetsrådet och skulle alltså ha kunnat motsätta sig en sådan skrivning men avstod från det. I min bok tyder det på ett ökat eget ansvar för den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken.

Jag rekommenderar den som är intresserad att läsa ISAFs mandat för att bilda sig en uppfattning om varför svenska trupper är i Afghanistan tillsammans med ytterligare ca 35 länder. 

När jag precis skrivit färdigt detta inlägg noterar jag att Carl Bildt skrivit ett inlägg på precis samma tema... Skrev jag inte häromdagen att mina inlägg mer och mer börjar likna Carl Bildts? Vad är det som händer med mig..

Margot Wallström i säkerhetsrådet

Det har varit en hektisk dag men jag har hunnit med mycket. Eftersom jag följer frågor om kvinnor, fred och säkerhet samt 1325 passade jag på att lyssna på Margot Wallström i säkerhetsrådet idag.

Margot är alltså generalsekreterarens särskilda sändebud (SRSG) för sexuellt våld i konflikter. Hennes kontor befinner sig just nu i en uppbyggnadsfas och imorgon kommer ytterligare beslut fattas kring bemanningen av hennes stab. Hon har dock redan hunnit ge sig ut i världen och påbörja sitt uppdrag. Hon har besökt den konflikthärjade republiken Kongo (DRK) i syfte att följa upp massvåldäkterna som skedde i början av Augusti i landets östra delar. Talets innehåll kan du läsa i artiklarna nedan.

Jag minns själv Margots sommarprat i P1 2008. Särskilt minns jag hennes talesätt "bli klok, läs en bok". Det har funnits kvar hos mig länge och jag tänker ofta på det när jag läser. Faktum är att jag läser mycket mera sedan sommaren 2008, kanske tack vare Margot. Därför kändes det lite extra kul att se henne i säkerhetsrådet och jag passade på att gå fram och hälsa och tacka för just det sommarprogrammet.

Hennes framförande var verkligen bra, en målande beskrivning och hon tvekade inte att göra rapporten mänsklig. Jag tror det uppskattades och tror att representanten från DRK och uppskattade det. Imorgon ska jag troligtvis besöka ett annat möte med Margot i en lite mindre krets. Ser fram emot det.


DN
SvD

En dag med många möten

Kom precis in till kontoret. Har gjort det till en vana att vara först, eller bland dem första. Känns som att man får mera gjort innan alla mail börjar ramla in och folk kommer frågar om saker.

Idag blir det väldigt många möten kan jag konstatera.

Inleder dagen med ett gruppmöte i SäkPol-gruppen, därefter ska jag ner till säkerhetsrådet för att förhoppningsvis hinna höra reaktionerna på säkerhetsrådets nya mandat för Afghanistan. Detta följs direkt av ett säkerhetsrådsmöte om kvinnors deltagande in fredsbyggande.

På eftermiddagen blir det möte med EU Peacekeeping experts. Ja, jag är tydligen expert, eller praktikant till experten kanske. Förhoppningsvis kommer vi i samband med detta få en breifing från Le Roy, Assistant Secretary General for Peace Keeping Operations.

Ha en bra eftermiddag!

(Varför påminner stilen i mina blogg-inlägg mer om Carl Bildts?)

Val till FN:s säkerhetsråd

Om några minuter påbörjas dagens möte i generalförsamlingen. Idag är det extra spännande då medlemsstaterna ska rösta om vilka länder som ska ta plats i säkerhetsrådet från årsskiftet. De fem platserna som är öppnas upp är en Afrikansk plats (hålls nu av Uganda), en Latin-Amerikansk plats (hålls nu av Mexico), en asiatisk plats (hålls nu av Japan) och två platser i västgruppen (hålls nu av Turkiet och Österrike). Mandatperioden är två år. Det är egentligen bara inom väst-gruppen som det är konkurens om platserna. Kanada, Portugal och Tyskland konkurrerar om två platser.

Om Tyskland och Kanada kniper de två väst-platserna innebär det att 10 av rådets medlemmar kommer vara G20-länder vilket öppnar för en intressant dynamik i världspolitiken.

Sändningen har börjat på Webb TV och trots risk för överbelastad uppkoppling ska kommer jag bevaka vad som händer.

UN Webcast

För den som vill läsa in sig noggrannare rekomenderar jag följande dokument:

Security Council Report 17 September Elections 2011

Uppdatering:

Omröstningen tycks bli mera spännande än vad som väntats! Efter en första röstningsomgång fick Tyskland mer än två tredjedelar av rösterna ( kvalificerad majoritet) vilket innebär att de fått än av västgruppens två platser. Kanada och Portugal däremot lyckades inte uppnå två tredjedelar vilket innebär att en andra röstningsomgång kommer genomföras. Dessutom hade Portugal 122 röster och Kanada 114 enligt uppgift, vilket måste anses vara en skräll om det består. Man ska dock inte ta för givet att Portugal kommer bibehålla ett större stöd i en andra omröstning. Tex kan dynamiken ändras nu när man vet att ett EU-land redan erhållit en av platserna till fördel för Kanada.

Fortsätt följa på Webcasten!

Uppdatering 2:

Nu är det avgjort! Portugal tar den andra platsen och Kanada blir utan. David vinner över Goliat. Många här i NY pratar nu om hur bra kampanj Portugal genomfört, medan stämningen innan valet lutade mera åt en självklar plats för Kanada. Det ska dock sägas att det var så jämt att det gick till en tredje omröstning, men då la Kanada ner sin kandidatur.

Jag hade faktiskt själv ett samtal med Kanadas kandidaturchef för några veckor sedan som vid det tillfället uttryckte sig rätt självsäkert kring utfallet.

DN
SvD
BBC

Nu måste jag springa iväg på ett möte!

Lång dag

Utomhus regnar det tungt och det är snart dags att lägga sig. Det var en lång dag på jobbet idag. Har arbetat under några dagar med ett tal som någon kommer hålla i säkerhetsrådet för Sveriges räkning. Egentligen borde jag kanske ha skrivit mer tidigare men jag har arbetat parallellt med andra uppgifter. Dessutom har vi väntat på information som varit avgörande för innehållet. I morse låg ett mail från Stockholm i inkorgen, dom ville ha det idag. Det är verkligen tidsödande när man inte känner ämnet ännu och måste anstränga sig för skriva bra och talvänlig engelska. Men man lär sig fantastiskt mycket på kort tid när man måste. Måste säga att slutprodukten blev ganska bra. Det tyckte min handledare också. Detta var bara ett första utkast och det ska bli intressant att se hur mycket som kommer som kommer återstå efter att Stockholm sagt sitt.

Jag börjar bli expert på kvinnor, fred och säkerhet.

Jag har börjat arbeta på ett lite större inlägg om FN:s fredsbevarande insatser som jag också avser följa upp. Det verkar bli rätt bra, så häng kvar. Förhoppningsvis är det klart imorgon eller på onsdag.

Godnatt New York, godnatt Sverige.

Dags att söka kurser

Till alla er som redan studerar, glöm inte att sista ansökningsdatum är den 15 oktober! Till alla er som inte börjat studera ännu, sista ansökningsdatum för vårens kurser är den 15 oktober!

Vis av erfarenhet från några års studier har jag idag sökt kurser inför våren. För den som inte gjort det tidigare kan jag rekomendera att göra det nu och inte skjuta på det. Sista dagen brukar alltid servern krascha på grund av för högt tryck från sökande. Det slår aldrig fel. Ibland brukar de därför förlänga söktiden med några dagar men det finns ingen garanti för det. 

Jag söker bara kurser på Försvarshögskolan till våren. Anledningen till det är att jag har för avsikt att börja jobba och bara kommer läsa för mitt eget nöjes skull. Försvarshögskolan har många intressanta kortare kurser som passar bra att läsa vid sidan av andra studier eller arbete. Själv är jag mycket för militärhistoria.

Kolla in FHS kurser för vårterminen:

http://fhs.se/sv/Utbildning/Fristaende-kurser-VT-2011/

Vad kostar det att göra praktik i New York?

Den första frågan har kommit in och det känns väldigt roligt kunna vara till hjälp för andra som vill göra praktik i New York.

Frågan var: hur mycket kostar det att göra praktik på FN-representationen.

Jag utgår i mitt exempel från att man är här under höstterminen som är ca 4 månader. Eventuellt är vårterminen längre. De stora kostnaderna är givetvis boende och mat. Men icke att förglömma är kläder, resa, transporter, uteliv och hotell eller vandrarhem innan du hittar ett fast boende. 

En tur och returresa går att få utan byten med SAS för ca 5000kr. Det går ofta att hitta billigare resor om man är beredd att mellanlanda någonstans. Numera behöver man betala 500kr extra för att få ta en ytterligare väska. Så räkna med 5500kr. 

Boende är överlägset den största utgiften. Räkna inte med något mera grandiost än ett rum i en tvåa. En av mina kollegor hyr ett rum mitt i stan, för $1200/månaden, någon annan lite längre bort (uppåt 90:e gatan) för $950. Förortspojke som jag är anser jag att man inte måste bo på Manhattan, själv bor jag i Queens och jag vet folk som fått ett rum här för $750. Räkna med $1000 om du är beredd att bo i Brooklyn eller Queens och $1200 om du ska bo på Manhattan så behöver du inte bli besviken. 

Mat kan vara både billigt och dyrt. Många av mina kollegor köper lunch för ca $6-8 varje dag. För dom pengarna får man en bra och hälsosam lunch att ta med till lunchrummet. Det snålare och onyttigare alternativet är två slices pizza och en läsk för $2,50. Billigast är såklart att laga mat hemma. I förorten kan man köpa kycklingfiléer för $2/kg. Superbilligt! Men, man ska vara försiktig med att tro att man kommer orka laga mat varje dag. Många gånger blir det sent på jobbet och tröttheten kommer som en dimma när man kommer hem. Det är optimistiskt att tro att man ska laga man varje kväll helt enkelt. Köp ett lager av snabbnudlar till middag och satsa på en redig lunch och hyfsad frukost. Räkna med en $350 i månaden i mat så slipper du stå utan matpengar i slutet av månaden.

Är man i New York så vill man ha lite extra pengar att lägga på nöjen. Via FN får man dessutom rabatt på biljetter till sport-evenemang, musikaler och annat. Till denna kategori vill  jag också räkna in restaurangbesök på helgerna. Vid första anblicken ser en middag rätt billig ut, men amerikanarna älskar att dela upp kostnaderna för att gömma totalkostnaden. Snål-alternativet House Burger för $12 landar ändå på $40 i slutändan när du räknat in, blue cheese-dressing $2, öl $6, efterrätt $8, kaffe $3 + 8% skatt och 20% dricks på hela beloppet. Räkna in en ytterligare $100 vecka för nöjen. Bor du bortom gångavstånd från jobbet, t.ex. West Village, SoHo eller Harlem, eller utanför Manhattan måste du ha ett tunnelbanekort. Just nu kostar det $90 i månaden men det ska höjas till $104 i januari. Telefon behöver man inte lägga så mycket pengar på eftersom man får ersättning från reppen med $30 i månaden för tjänstesamtal, vilket också täcker rätt mycket privata samtal.

Så en snabb kalkyl över månadskostnaderna ser ut som följande.

Hyra: $1000

Mat: $350

Busskort: $100

Nöjen: $400

Summa: $1850 i månaden. 

Den förutseende inser genast vikten av rådande dollarkurs. Just nu ligger den på 6,80 men Goldman Sachs bedömer att den kommer sjunka ytterligare 30 punkter till 6,50 inom tre månader. Kursen man själv får betala är alltid högre så räkna med att 7.00kr för säkerhetsskull. Vilket ger 12950kr i månaden i fyra månader blir totalt är 51800kr plus resan på 5500kr blir 57300kr för hela perioden. 

Utöver det kan det tillkomma extra kostnader i form av t.ex. försäkring, om man inte har det via skolan. Man behöver dessutom tillräckligt med skjortor, slipsar, kjolar, kostymer eller vad man nu anser är lämplig arbetsklädsel. Kostym och slips är standard för män skall sägas. Du behöver också bo någonstans fram tills du hittar ditt boende vilket kan ta 1-2 veckor och tänk på att ha en nödbudget för oförutsedda utgifter.

Att insupa känslan av de gula taxibilarna, ångan som stiger upp ur brunnarna och knuffas med affärskvinnor på trottoaren under fyra månader är helt enkelt en kostsam affär. NYC är dyrt. 

Det är man dockmedveten om hemma i Sverige. Därför finns SIDA:s resestipendium som garanteras alla studenter som gör praktik inom FN och vissa andra internationella organisationer. För FN-reppen är summan 25000kr. Jag vet också det finns diverse andra stipendier som flera av mina kollegor lyckats få. 

Vill man så går det!

Praktik på Konsulatet i New York

Såg att konsulatet i New York söker två praktikanter. En med inriktning på företagsfrämjande och en på kulturfrämjande. Jag tror det kan vara en riktigt rolig praktik för den som studerar företagsekonomi, kulturvetenskap eller kommunikation.

Om jag inte minns fel tog konsulatet inte emot praktikanter tidigare, bara ambassaden i Washington. Så jag tror att detta är en ny möjlighet som öppnat sig för den som vill göra praktik i NYC

.

SvD, Försvarsmakten och Afghanistan - Ett triangeldrama

Ingen har väl undgått rubrikerna i SvD om Afghanistan, och alla tycks anse sig kunniga att kommentera frågan. Så även jag. Svd har gjort detta till sin hjärtefråga, kanske på grund av försvarsjournalisten Mikael Holmström som länge följt frågan. Själv vet jag inte hur jag ska ställa mig till SvD:s rapportering. Å ena sidan är Mikael Holmström en mycket kompetent journalist som arbetat länge med försvarsfrågor. Från ett radioprogram med honom har det framgått att han är ytterst noggran och kunnig inom området. För att få den militärt intresserade att förstå hans kompetens kan man säga att han kan skilja på en pansarvagn, en stridsvagn och en pansarterrängbil. Jag har också hört från tredje part att Mikael Holmström inte på något sätt är emot Försvarsmakten, snarare tvärt om. I stället skulle han anse att försvaret löser viktiga uppgifter men att han är bekymrad över utvecklingen i försvaret. Att man ibland inte har koll på vad som hänt, att man mörkar rapportering, att man inte haft rätt utrustning (helikoptrar, bepansrade fordon mm.).

Å andra sidan upplever jag att varje fjäder blir en höna i SvD:s rapportering. Nu har man givetvis följt upp Mikaels artikel med en rad artiklar där man kritiserar flera aspekter. Man har också hittat en forskare på Försvarshögskolan som sagt att "taktiken kan vara farlig för civila" vilket givetvis hamnat överst på SvD. Man åsidosätter genast kompetensen hos den svenska styrkan på plats att göra den bedömningen. Man tycks inte heller vara intresserad av att ge ett nyanserat svar som ingriper flera av de många, svåra aspekter som konflikten i Afghanistan dras med.

Frågan är extra aktuell just nu av flera anledningar. Dels ska mandatet förlängas i säkerhetsrådet på onsdag nästa vecka (vilket jag givetvis ska försöka smita förbi och bevittna). Dessutom ska generalförsamlingens resolution behandlas inom en inte allt för avlägsen framtid. Produkten arbetas just nu ivrigt med i olika förhandlingsutrymmen inom FN. Men viktigast för svensk del är riksdagens förnyade mandat som skall ske ganska snart. I ju med att den parlamentariska situationen förändrats och Sverigedemokraterna inte tycks vara direkt positiva till insatsen måste alliansen söka stöd hos vänsterblocket. Det har rådit olika bud hos det rödgröna, frågan har ju varit en av de svaga punkterna och nu ser man ut att kunna avgöra insatsens framtid. Man kan inte säga annat än att det är politiskt spännande.

Jag rekomenderar den som tycket att frågan är viktig eller intressant, att verkligen försöka sätta sig in i den från flera olika perspektiv. Vill man se synpunkter från försvarsmaktshåll bör man kolla in några försvarsbloggar, den jag spanar in ibland heter Wiseman's Wisdoms och verkar oerhört seriös.

Afghan-nöten är svårare än vad man kan tro. Litar du inte på mig? Kolla in flödesschemat nedan:

Den numera avskedade generalen Stanley McCrystal ska ha sagt: "When we understand that slide, we have won the war".

Två handledare i NY

Idag hade jag en udda upplevelse. På morgonen meddelade min handledare att en professor från Försvarshögskolan skulle intervjua honom på morgonen. När han nämnde namnet insåg jag det bissarra. Det var ingen mindre än min lärare Kjell Engelbrekt, lärare på FHS, som också råkar handleda min uppsats. Alltså, min ena handledare intervjuade min andra handledare. Känns ju bra att man gav dom något att bonda över.

Erkänner dock att jag redan visste att Kjell befann sig i NY, skolan uppdrog honom att handleda mig av just den anledningen. Han är här under hösten som gästforskare på Columbia University. Tursamt tajmat!

Diplomater har många bollar i luften

Nu är det många bollar i luften. Jag kom hit med uppdrag; att arbeta med fredsbevarande insatser men har nu börjat inse att livet som diplomat sällan är avgränsat till ett område. Ungefär som en statsvetare, man kan lite om allt! Den viktigaste färdigheten, som jag upplever att många här besitter, är förmågan att snabbt kunna sätta sig in i ett nytt område. Dvs. läsa väldigt många rapporter, uttalanden och sammanfattningar på väldigt kort tid.

På mitt bord har nu flera ytterligare frågor landat och utöver fredsbevarande insatser och resolution 1325 arbetar jag också med Kuba-frågan och nedrustning i alla dess former. Största ansvaret just nu är att arbeta fram grunden till ett tal om kvinnor, fred och säkerhet. Det är inte helt enkelt att veta vad som sagts tidigare, vad som är viktigt just nu och vad som bara är helt fel att säga. Nu är det inte så att jag på långa vägar är den som lägger sista handen vid ett sådan tal. Men det kan ju tänkas att ett eller annat ord faktiskt stannar kvar i det slutgiltiga talet. I det senaste talet jag var involverad i spelade mina synpunkter ganska stor roll.

Kuba ska också bli spännande! Det handlar om USA:s embargo mot Kuba, en gammal nöt som inte är knäckt ännu. Det man kan säga är att förra året röstade 187 stater för ett upphävande av embargot medan Israel och USA röstade emot och Marshallöarna tillsammans med några andra ö-riken avstod sin röst. Trots detta verkar det som debatten kan bli rätt het!

New York Knicks at the Garden

Yes, I just scored some cheap tickets to a Knicks game! Derby mellan New Yorks Knicks och New Jersey Nets den 19 oktober i Madison Square Garden.

Vacker kväll i New York

Det regnade ordenligt i morse på väg till jobbet. Jag börjar förstå att det regnar en del här. Kanske därför det finns en helt annan paraplykultur som jag upplever saknas i Stockholm. Man till och med säljer paraplyer på gatan.. Ingen dum idé! Bra projekt för att tjäna extra-pengar för den som går i gymnasiet. Köp upp ett lager från Kina och sälj på gatan när det regnar i Stockholm. Allt går att köpa ifrån Kina, billigt.

Nu är det iaf en fin kväll och om någon timme ska jag möte upp några vänner för lite middag på stan. Trevlig helg!

Sverige slår vakt om yttrandefriheten

Efter flera dagar av öppningstal i generalförsamlingen börjar det bli aningens långtråkigt. Många upprepar samma slitna ord om multilaterala lösningar och lovar dyrt och heligt att arbeta "dynamiskt" för att hitta lösningar inom FN:s ramar. Många, framförallt stater söder om ekvatorn har begärt att USA:s handelsembargo mot Kuba ska upphävas. En intressant fråga som dyker upp i Generalförsamlingen om några veckor.

Hur som, Sverige höll sitt anförande i tisdags kväll och det fick folk att vakna till i stolarna. Sverige talade om vikten av sociala medier som en del av yttrandefriheten i världen och beklagade sig djupt över ett antal stater som tillåter frihet i elektroniska medier. Som en blixt från klar himmel begärder the usual suspects replik på Sverige för att rentvå sig själva och förkast Sverige. Det blev en ganska het pajkastning vilket tydligen inte är så vanligt.

UD har också kommenterat på UD-bloggen

http://blogg.ud.se/blog/2010/09/29/oppenhet-pa-natet-och-sociala-medier/

Huset gungar

Idag är det ett riktigt skit-väder i NY. Det är varmnt, det regnar snett underifrån och blåser hårt. Hela huset gungar, man hör hur det knakar och jag känner mig lite sjösjuk. Känns lite ovant..

Talskrivare

Sitter och knåpar på ett tal som ambassadören eventuellt kommer hålla. Jag känner mig precis som Josh i the West Wing! skjortan uppknäppt, gnagandes på en penna och stressad av för hög koffeinnivå i blodet. Dessutom var Obamas tal tidigare idag var ruggigt inspirerande, tveksamt om vi har någon här på kontoret som kan framföra mitt alster med samma pondus..

Obama kommer till FN

Idag kommer Obama till Generalförsamlingen för att ge sin syn på Milleniummålen som diskuteras just nu. Det hade ju varit kul att få en av de sex platser som Sverige förfogar i Generalförsamlingen. Men med största sannolikhet har man inte en suck. Varenda tillgänglig minister med diverse högt uppsatta tjänstenmän i släptåg kommer troligen stånga sig blodiga över en plats. Man skulle sålt biljetter.. hmm..

Säkerhetsarrangemanget har varit igån hela veckan men idag lär det blir extra strikta kontroller av NYPD.

Stadsöverhuvuden i generalförsamlingen

Dags att gå ner till generalförsamlingen för min portion av öppningsanföranden som vi praktikanter satts att bevaka. Några intressanta namn på listan, bl.a. Afhganistan, Rwanda, Somalia, grannen Island och det här landet som alltid dyker upp i rullningslisterna bredvid Sverige, Swaziland!

SIDA chef och Biståndsminister i samma hiss

Jag mötte chefen för SIDA på väg in i till kontoret. Vi växlade några korta ord och därfeter råkade vi av en slump hamna i samma hiss som biståndsministern. Det är intressant att se interaktionen mellan myndighetschef och ansvarig minister. Verkade ganska avslappnat =)

Valet, en redogörelse från insidan

Det är inte varje dag man har lyxen att få en ministers syn på valet ifrån insidan. Det uppskattade jag verkligen. Intrycket var förtroendeingivande och budskapet var att det som har hänt har hänt, det bästa vi kan göra att se till våra egna misstag och våra egna fel. Det låter sunt.. Vi kan inte ändra Sverigedemokraternas politik, det vi andra (som inte är Sverigedemokrater) kan göra är att göra vår egen politik mera attraktiv. Inte genom att själva bli främlingsfientliga utan att försöka bemöta de problem som 5,7% av befolkningen uppenbarligen tycker är viktiga och skapa andra lösningar på dessa problem. Jag och Gunilla är väl kanske inte riktigt överens om att jobblinjen är den bästa metoden för att ragga tillbaka dessa väljarna men..

Gunilla framhävde också att Sverige har en lång demokratisk tradition och att de demokratiska institutionerna är så pass solida i Sverige att vi kan hantera en sådan här händelse. Det finns helt enkelt tillräckligt starka demokratiska strömmar inom riksdagskretsen för att man ska kunna komma fram till en lösning. Dags att kasta ut politikerföraktet och anförtro sig till åt deras förmåga att se vad som är bäst för Sverige kanske..

Åter igen, oavsett vart man står politiskt måste jag säga att Gunilla Carlsson som person ger ett mycket bra och förtroendegivande intryck!

Kvinnor, Fred och Säkerhet

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag inser helt plötsligt att jag blivit mer och mer insnöad på kvinnor fred och säkerhet, något som jag inte alls varit insatt i tidigre. Vips så har det blivit min nisch här på reppen. Egentligen är det min ena handledare som har detta som en hjärtafråga men han har nu överlämnat ansvaret till mig att sammanställa ett kort anförande för Sveriges räkning på ett event som kommer hållas i helgen. Det var ju inte riktigt det jag tänkt mig.. jag är ju egentligen bättre på att prata kalibrar och skyddsnivåer på pansarfordon men jag ser det som en positiv överaskning. Kvinnors roll i konflikter men framförallt kvinnors roll i att förhandla om fred, delta i fredsbevarande insatser och bygga fred känns viktigare och viktigare ju mer jag läser. Har med lite tur lyckats skaffa mig en kontakt på Peace Women och hoppas lära mig liter mera över ett lunchmöte i veckan.

Snart ska vi ha möte med Gunilla Carlsson, Sveriges biståndsminister och höra vad hon anser att vi ska pyssla med här på reppen under den nya mandatperioden. Spännande!

Valet som ingen vann

Följde valet igår på SVT-Play ända fram till svensk midnatt. Det är en ytterst intressant situation och det ska verkligen bli spännande att se Reinfeldts presskonferens.

Jag tycker det är tragiskt att ett parti som Sverigedemokraterna fått plats i Riksdagen. Sverige har ett gott rykte som redan börjat naggas i kanterna och att vi nu följt efter Norges och Danmarks exempel och lyft in ett främlingsfientligt parti i riksdagen vänder inte tränden. Hur ska jag förklara för mina praktikantkollegor från andra länder varför 5,7% av Sveriges befolkning röstar på ett parti vars åsikter står i bjärt kontrast till FN-stadgans anda?

En vän sa till mig att det är de stora partiernas fel att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen och jag tror att han har rätt. Vi har försakat vår chans att integrera de flyktingar som kommer till Sverige. Vi har negligerat missnöjdheten som uppstått i kölvattnet av invandringen. Det ända positiva i den här härvan är att detta kan vara den väckarklocka som får oss att ta den frågan på allvar. Förhoppningsvis kan det leda till att bägge sidor om mitten nu kommer sträva efter att ta itu med problemen. Förhoppningsvis är det en väckarklocka för var och en av oss att integrera oss med varandra. Nysvenskar, förstagenerationssvenskar och gammelsvenskar, det är upp till alla och var och en att visa solidaritet.

Låt denna video inspirera er: Courtesy of Latin Kings och Olof Palme

http://www.youtube.com/watch?v=FA2wroKafss