Förändingar i säkerhetsrådets förnyade mandat för ISAF

Sveriges deltagande i ISAF är en het potatis, inte minst med det extremt förändrade säkerhetsläget som nu råder. Jag avstår från att ta ställning i den svenska insatsens vara eller icke vara, men jag konstaterar att det är en väldigt komplicerad fråga på många plan. Den rymmer flera dimensioner, en politisk strategisk fråga, en värdefråga om solidaritet till Afghanistans folk och en fråga om svenska soldaters liv och hälsa. Dessutom finns det kostnader att tänka på och i vilken insats svenska förband kan ge störst verkan. Utöver detta, som ett mörkt moln hänger frågan om det går att lösa situationen militärt. Vänstern tycker inte det, alliansen är för, försvaret tror på sin egen förmåga och Afghanistankommittén förordar någonting mitt emellan. Ibland medges lite medieutrymme åt eller annan forskare som ger en svårtolkad nyanserad bild. Och ibland tillåts någon säljare på en IT-firma i Upplands Väsby som tjänstgjorde i Bosnien på 90-talet yttra sig som "expert" på svensk konflikthantering. Jag väljer att vara extremt kritiskt till den som anser sig ha ett tydligt svar.

Självklart är det viktigt att diskutera svensk trupps närvaro i Afghanistan. Men det jag tyvärr tycker mig se att vi glömmer att Sveriges deltagande är en mycket liten del i en betydligt större insats, även om man på högre politisk nivå ibland lyfter diskussionen till den internationella arenan. Sverige har internationella åtaganden och skyldigheter. Vi bestämmer själva om vi vill stanna i Afghanistan men som samarbetspartner i det internationella samfundet har vi också ett ansvar att samarbeta. Därför är det positiv att Robert Egnell, forskare på försvarshögskolan diskuterar just den internationella aspekten på Afghanistanfrågan.

Försvarsminister Sten Tolgfors noterade häromdagen säkerhetsrådets förnyade mandat för ISAF. Han påpekar en viktig faktor, att det finns ett FN-mandat för insatsen vilket ofta glöms bort i debatten. Däremot har han inte rätt i att FN är beroende av organisationer så som EU och NATO för att bistå med trupp till dessa insatser. I vissa fall överlåts genomförandet av insatsen till en regional organisation som EU, AU eller NATO. Men FN-genomför också egna insatser och har en organisation för att leda dessa. Dessa insatser är då beroende av trupp från FNs medlemsstater men insatsen är fortfarande en FN-ledd insats. Ett exempel på en sådan insats som Sverige deltagit i är UNMIL i Liberia.

FNs säkerhetsråd är en av de viktigaste aktörerna i sammanhanget internationell fred och säkerhet. Rent juridiskt den allra viktigaste. Rent politiskt kan man säga att säkerhetsrådets vilja är den minsta gemensamma nämnaren av de permanenta fem medlemmarna och övriga valda medlemmar. Vad anser då säkerhetsrådet om situationen i Afghanistan?

Jag gjorde en snabb jämförelse av säkerhetsrådsmandatet för ISAF mellan 2009 och 2010. Resultatet ger en indikation på vad säkerhetsrådet anser är prioriterat för ISAF. Den innehåller faktiskt en del förändringar och kan man kan tydligt urskilja tre trender.

1. Tydligt stöd åt Kabulkonferensen beslut.
2. Tonvikt på att vikten av kampen mot av korruption och narkotikaproduktion.
3. Ett ökat ansvar på Afghanistan att ta eget ansvar för säkerheten i landet.

Dessa tre trender har uttrycks på flera ställen i texten utgör den röda tråden i förändringarna. Se följande nya avsnitt:

"Recognizing the commitment by the international community to support the phased transition to full Afghan responsibility for security including through the establishment of the Joint Afghan NATO Inteqal “Transition” Board to determine mutually agreed criteria to commence the Transition process, and the imperative for the international community to continue to train, mentor and partner with the Afghan National Security Forces in order to support the international and Afghan objective for Afghan National Security Forces leadership on military and civilian police operations by the end of 2014."

Här syns  fokus på internationella samfundets roll att främst träna och stödja de nationella styrkorna. Man betonar också särskilt att Afghanistan ska ha ett nationellt ansvar för säkerheten år 2014. Notera att det inte betyder att all utländsk trupp skall ha lämnat landet tills dess, snarare tvärt om. Meningen innebär också motsatsen, att utländsk trupp har fortsatt ledaransvar för säkerheten fram tills dess.

Det finns också ett par ytterligare intressanta nya stycken var av ett rör ISAFs taktik. Säkerhetsrådet uttrycker att man är bekymrade över de civila som dött. Man uttrycker visserligen att talibanerna är den främsta orsaken men inte uteslutande. Anledningen till att det är intressant är helt enkelt att det utgör en kritik mot de amerikanska trupperna. USA har ju som bekant veto i säkerhetsrådet och skulle alltså ha kunnat motsätta sig en sådan skrivning men avstod från det. I min bok tyder det på ett ökat eget ansvar för den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken.

Jag rekommenderar den som är intresserad att läsa ISAFs mandat för att bilda sig en uppfattning om varför svenska trupper är i Afghanistan tillsammans med ytterligare ca 35 länder. 

När jag precis skrivit färdigt detta inlägg noterar jag att Carl Bildt skrivit ett inlägg på precis samma tema... Skrev jag inte häromdagen att mina inlägg mer och mer börjar likna Carl Bildts? Vad är det som händer med mig..